Skogsskarlen Martin Larsson tog hem Veteran-VM i Slovakien 2023. Här berättar han om loppet som ledde till guld!
”Det hade inte blivit så mycket löpt under våren då jag, som många andra gubbar, drabbats av bristningar. Toppformen var långt borta i början av sommaren men efter lite rehab och vila så började jag ändå kunna bygga upp kroppen igen. det blev en hel del cyklande och genom att anpassa löpsteget till ett lågt sittande löpsteg så kunde äntligen någon typ av grundform skönjas.
Oringen i Åre blev trots en överhoppad kontroll på första etappen en bra genomkörare för att få upp farten lite och när det var dags för WMOC så fanns ändå förhoppningen om att kunna göra några bra lopp.
”En bra terräng för en hyfsat säker orienterare med en stigande form.”
Sprintdistansen inledde veckan och jag fortsatte i samma spår som på O-ringen, det blev en felstämpling på näst sista kontrollen. Typiskt men ändå 2 bra tillfällen att få upp farten inför medeldistansen och toppa formen till kommande tävlingar.
På kvalet till skogsdistanserna så kändes formen bättre än på länge och förhoppningen om att kunna prestera bra ökade lite till. Terrängen som medelfinalen avgjordes i var tekniskt krävande med bra löpbarhet och minimalt med undervegetation. En bra terräng för en hyfsat säker orienterare med en stigande form.
Eftersom jag arbetar som reseledare för Per Nordahl så blir det oftast inget fokus på tävlingen förrän starten har gått, men fokus blir detsamma som alla tävlingar så fort klockan piper.
Banan inleds med en halvlång sträcka där jag tvingas ta ett stopp för vid en djup bäckfåra som var svår att upptäcka med gubbsyn. Därifrån plockar jag kontrollen enkelt. Sen följer några kortare sträckor med riktningsändringar. Jag tappar några sekunder där vid ett mikrovägval när jag rundar en liten mosse istället för att gå rakt på, och på sjätte tvingas jag ta ett stopp då det inte ser ut som jag tänkt mig när jag närmar mig kontrollen.
”Jag trycker på i den mer lättlöpta delen …”
Ändå skönt att klara av den första tekniska biten av banan när det nu blir en längre sträcka. Jag bestämmer mig för att ta en lite vidare båge och hålla höjd, på vägen passerar jag tvåan igen och fortfarande känns det som att jag kan hålla bra fart. Jag trycker på i den mer lättlöpta delen fram till tolvan och där kommer jag ifatt löparen som startade före. Gött. Jag ser att han väljer ett litet runtvägval på kortsträckan men jag väljer att gå rakt på, jag tjänar lite tid på det men blir osäker på väg ner mot kontrollen och tar ett nytt stopp, nu börjar också benen bli lite slitna.
Jag vet att det kommer någon längre sträcka där det är viktigt att hålla farten så jag pressar mig rejält mot kontroll 14. Kanske blir jag påverkad av tröttheten för till femtonde gör jag ett felval och springer rakt på och får ta lite extra höjd istället för att runda.
Till de sista tre kontrollerna är det nedför. Orienteringen är rätt enkel men det är här som det lätt kan bli misstag. Jag är noggrann med orienteringen och tar kontrollerna bra. Bara spurten kvar och då struntar jag i eventuella bristningar och drar på!”
